Outboard Going Marine

Vi är några stycken, ja ett helt gäng faktiskt, som gillar gamla stan och som åker med en busscharter till stockholm en gång varje år för att få stöva runt i denna vackra stadsdel av stockholms alla stadsdelar. Vi går i butiker och sitter och fikar där och så brukar vi gå ner till strandvägen och kolla in alla fina bilar som finns där för det finns ju butiker med ferraris och så finns det folk som åker med fian bilar på gatorna där med. Jag gillar i alla fall att se på snygga bilar även om jag inte direkt har någon sådan själv att skryta med precis. Men ögongodis är det i alla fall, både ferrari och lambourghini också.

Igår blev jag stående framför en gravsten och jag grät över en människa som jag aldrig mött eller sett eller vet något annat om än det som stod på gravstenen. Texten var skriven med en så kärleksfull ton att man kunde känna sorgen efter den här människan. Man kunde läsa sig till hur mycket hon hade betytt för sin man. Hon hade varit sin mans hela värld och nu var hon borta. Jag grät för att de mist varandra men jag grät också av glädje för att två människor fått uppleva sådan kärlek. Det är det inte många som får uppleva.